KLARÄLVEN
FLOTTNINGEN PÅ KLARÄVEN
De flesta industrier och utskeppningshamnar låg i regel vid kusterna medan de stora skogsområdena låg i inlandet. I tidernas begynnelse var inte vägnätet så väl utbyggt och lastbilarna var inte så stora och starka. Vattendragen var lämpliga transportleder, redan på 1600 -talet flottades timmer till skepsmaster i Klarälven. Under 1800 -talet flottades virke på älvar, åar och sjöar. Ibörjan blandades alla ägares virke under transporten. För att få bättre kontroll över hanteringen bildades en organisation som kallades 'Herrar timmerhandlare på Clara elf och däri fallande vattendrag'. Detta var omkring 1830, denna organisation var starten för 'Klarälvens Flottningsförening' som bildades 1893.I Skandinavien var det vanligt med lösflottning. Virket märktes med ägarens märke i ena änden av stocken. Ett sätt var att använda märkyxor på senare tid användes också färgmärkning. De enskilda stockarna flöt löst med strömmen till ett skiljeställe där det samlades ihop och sorterades i buntar som sedan bogserades med båt till industrin. I Forshaga kommun fanns två skiljeställen, ett mindre i Löved och ett vid sjön Lusten. Vid skiljestället samlades folk från olika håll av Värmland för att arbeta under den intensiva sommarsäsongen. Lustens skilje hade bostads baracker och anställd kökspersonal som serverade mat tre gånger om dagen. Oavsett varifrån arbetarna kom, kallades alla 'Ekshäringar'.
Klarälven var den största flottleden i Värmland. Över 40 mil lång när man räknar med Trysilälvens längd inne i Norge (Det är där Klarälven börjar). De sista åren kom nästan allt flottgods från Trysilområdet. Timmer flottning var en stor industri, under rekordåret 1957 flottades virke för motsvarande 26 700 lastbilar med släp!
Klarälven var en ganska lättflottad älv. Det fanns inte så många forsar och fall, iallafall inte på den svenska sidan. 1962 byggdes Höljes kraftverk, detta underlättade för flottningen då man fick Höljessjön som magasin för virket från Norge. Vatten nivån i Klarälven blev också lättare att kontrollera.
Från skiljena vid Lusten och Löved bogserades virket av bogserbåtar som var uppkallade efter sin hemmahamn. I sjön Lusten numrerades de i den ordning de köptes in. Det var ett riktigt vårtecken när de gröna och vita Lusten båtarna kom dragandes på sina långa släp på Klarälven genom Karlstad. Någon gång under 1930 -talet skrev en flicka i en skoluppsats: 'Nu har våren kommit och med den Lustarna!'. Ett bogserdrag kunde vara omkring 550 meter långt och innehålla ca 10 000 stockar, en imponerande syn. På hösten tog manskapet reda på 'rumpan', slutrensningen. Allt virke som fastnat på land, allt virke skulle vara borta när säsongen var över.
Stora Skog ägde allt virke som flottades de sista 10 åren, därför behövdes inte skiljeställen eller bogserbåtar längre. 1982 lades Lustens skilje ner och Lusten båtarna försvann från Klarälven. Allt virke lösflottades nu från Norge hela vägen ner till Skoghallsverken i Karlstad.
- 1991 på hösten lades flottningen på Klarälven/Trysilälven ner.
Klarälvens Flottningsförening var landets sista aktiva flottningsförening.
- 27 november 1997 blev Klarälven avlyst som allmän flottled av regeringen.
Därmed upphörde rättigheterna att flotta virke på landets sista flottled.
- 27 mars 1998 upplöstes Klarälvens Flottningsförening på Hedegårds Pensionat
i Ekshärad.
Numera transporteras allt virke med lastbil eller tåg. Den enda flottning som sker i älven nuförtiden är turisterna som åker timmerflotte på semestern.
Ekshärad sidan