KYRKAN & JÄRNKORSEN
Ekshärads kyrka byggdes under 1686 - 88. Det är en timrad spånklädd korskyrka.
En nu 300 -årig träkyrka, den blev restaurerad år 1927.
Inne i kyrkan finns en dopfunt från 1200 -talet. Altarskåp och sakramentskåp
från medeltiden. En massa kunga porträtt pryder orgelläktaren. I ett av kyrkans
vapenrum har en textilkammare med föremål från 1200 -talet inretts.
Kyrkan är dock mest känd för sina järnkors, som symboliserar livets träd.
Järnkorsen på kyrkogården härstammar från järnbrukets storhetstid på
1700- och 1800- talet.
Järnkorsen
Järnkorsen kallas livsträd, det är en urgammal kristen symbol som påminner om att även om människor dör, tar livet aldrig slut. Livsträden gör Ekshärad till en internatiornell sevärdhet som finns på frimärken och i uppslagsverk. Kyrkan byggdes 1686, det äldsta bevarade järnkorset är från 1758. Men på det korset dallrar inga små löv, designen är lika hård som dåtidens syn på döden som dom och straff. Järnkorsen ersatte de tidigare träkorsen som gravprydnad, trä ruttnade sönder medan järnet bestod. Det fanns gott om järn på de värmländska bruken. De bönder som försåg järnbruken med kol, fick ofta järn i ersättning i stället för pengar. Av detta smidde de gravkors till nära och kära, i gårds- och brukssmedjor där flera byar utvecklade egna stilar.I slutet på 1700- och i början av 1800-talet ändrades synen på den mörka döden. Enligt väckelserörelsen var jordelivets slut bara början på ett bättre liv i himlen. Även järnkorsen muntrades upp, de blev vackrare och mer utsmyckade, man hämtade inspiration från de äldre medeltida träden och prydde dem med löv, blommor och blomstjälkar. De flesta korsen på Ekshärads kyrkogård är från 1800-talet, det var då mest medelklassen som hade råd med dessa välarbetade minnesmärken över sina döda. Ett järnkors kostade ungefär lika mycket som en ko.
(Ett järnkors idag kostar också ungefär lika mycket som en ko).
Sedan kom gravstenarna och ersatte järnkorsen, som även om de var hållbara ändå rostade och krävde ett visst underhåll. Då var järnkorsens tid till synes ute och de slängdes i sjön eller såldes som järnskrot. På Ekshärads kyrkogård dumpades de i en rostig hög bakom östra kyrkogårdsmuren. Prosten Ludvig Krook, en handlingskraftig, framsynt man som enligt ett protokoll från 1915 beordrade 'Jon kyrkovaktmästare' att samla ihop alla järnkorsen och lägga dem i ett förrådsrum i stället. Där låg de till 1927, då Prosten Krook och hans kyrkoråd beslöt att de skulle sättas upp igen.
Var gravarna till korsen låg var då lite oklart, så lösningen blev att placera livsträden vid kyrkans södra vägg där de fortfarande står som en liten skog. Prosten Krook hade insett att Ekshärad hade en konstskatt i sina kors, och mycket riktigt kom såväl kungar som turister åkandes långväga ifrån för att titta på dem. Intresset fortsatte, efter att ha legat nere några decennier tog järnkorssmidet fart igen på 1940-talet. Smeden Axel Sjöberg i Stjärnfors smedja gjorde mängder av kors, traditionen gick i arv till sonen Allan Sjöberg, som fortfarande är verksam som konstsmed tillsammans med sonen Peder.
Idag finns över 500 järnkors på kyrkogården i Ekshärad. Många väljer ett järnkors istället för en gravsten. Numera smids korsen av härdat stål och målas enligt ett särskilt recept för att bli mer beständiga. Gravtexten läggs in med koppartråd på smidda plattor som hängs bland löven på korsets armar. En stor del av Ekshärads identitet sitter i dessa järnkors.
Tinglöfs klocka
Johan Tinglöf levde mellan 1751 - 1812. Han har blivit en legend i ekshärads-historia. Han försörjde sig som smed, urmakare och konstnär. Han har signerat över
300 bevarade golvur. Han gjorde ett flertal järnkors på kyrkogården, även sitt eget.
Han lär även ha supit i omåttliga mängder och sysslat med övernaturliga krafter som
skulle gett honom makt över människor och djur.
Året var 1783, den då 21-årige Tinglöf hade konstruerat Ekshärads kyrkklocka. Men betalningen
för klockan blev mindre än vad Johan hade räknat med. I vredesmod lär han ha utbrustit:
'Ja, klockan skall gå utan vank och brist, men när jag dör skall hon stånda.'
På grund av trots mot socknens herrar blev han utföst från kyrkbyn och dog utfattig i
skogstorpet Stakberg.
Precis som han sagt stannade klockan efter hans död. Det gjordes många försök att få den att
fungera igen, men alla misslyckades. Först efter 186 år! Lyckades Bengt Hedborg att få den
'förbannade' klockan att gå igen. Denna klocka är nu monterad i ett klocktorn på Ekshärads hembygdsgård.
Ekshärads Hembygdsgård
Här finns Tinglöfs gamla klocka uppsatt i ett eget klocktorn. Utöver det finns det ett flertal byggnader från bygden.
Hembygdsgården är placerad mitt i Kyrkhedens tätort, den fungerar både som museum och festplats. Man kan fira sina familjehögtider eller beundra de gamla byggnaderna och deras historia. Hembygdsföreningen bildades 1923, hembygdsgården invigdes 23 September 1928. Den första byggnad som flyttades till platsen var 'Gammelgården' eller 'Pettergården' från Skoga. Den var på 1700 -talet gästgivaregård och tingshus, under 1800 -talets senare hälft användes den som bostad och stod tidvis också övergiven. De andra byggnaderna har tillkommit allt eftersom.
Torpstuga från Hoforsberget.
Bergaboden med anor från 1600 -talet.
Soldattorp från Kasernhöjden i Karlstad.
Loge från Rösberg, Bergsäng.
Brukskontoret fån Halgå, Har stått vid Halgåns utlopp i Klarälven, ägdes tidigare av Uddeholm.
En säterstuga från Mossbergssätern.
Flottarestugan.
Marknadsstånd från Skoga.
Smedjan.
Serveringslogen och utescenen.
Rättarebacken, gården tillhör också hembygdsgården. (Nu i förbindelse via en träbro kallad 'Axelleden' över ravinen som skiljer rättarbacken från hembygdsgården. Bron blev konstruerad av ingenjörssoldater 1992.) Från 1600 -talet och framåt var gården bostad åt 'rättaren' som skulle se till att prästgårdens jordbruk sköttes. Hembygdsgården köpte 1987 rättarebacken av sterbhuset efter den sista rättarens änka, Adina Eriksson Den sista rättaren hette Axel Eriksson. 'Adinas-Cafe' startades av 'Akustiska Kalasorkestern', en grupp musiker från bygden, sommaren 1990.
I angränsande byggnad finns en utställningslokal, en äldre loge, för textiler och museiföremål. I en tillbyggnad förvaras dalmålningar på brädor från Nils Olsgården i Östra Tönnet. Målningarna är från 1804 och föreställer bibelscener av malungsmålaren Olov Danielsson. År 1984 återfanns brädorna som varit försvunna i 20 år, de blev restaurerade och uppsatta år 1988.
Stavkyrkan vid Nygård
Även kallad 'Sankta Annas Kapell', kyrkan är byggd efter medeltida stavkyrkoteknik och är uppförd till minne av den gamla pilgrimsleden som gick genom bygden och vidare mot Trondheim (Nidaros). Det finns även en örtagård med medeltida växter.Ekshärad sidan